Thérèse Eriksson: ”Kyrkan är en unik plats för ungdomar som lider av psykisk ohälsa”

– Psykisk ohälsa är ett växande problem bland ungdomar och unga vuxna, säger beteendevetaren Thérèse Eriksson, och ungdomar som söker sig till kyrkan är inte förskonade.
   Hennes bok Möt mig som jag är – hur vuxna i kyrkan kan stötta ungdomar som skadar sig själva kommer ut på Libris förlag den här veckan.

Thérèse Eriksson, du är beteendevetare och har under de senaste åren föreläst i många sammanhang om självskadebeteende och psykisk ohälsa bland unga. För vem har du skrivit Möt mig som jag är?
– I första hand för pastorer, diakoner, pedagoger, präster och ungdomsledare – men förhoppningsvis kan också människor som möter ungdomar i andra sammanhang ha nytta av den.

Varför är det här ett viktigt ämne för människor som arbetar i kyrkan?
– Psykisk ohälsa i allmänhet, och självskadebeteende i synnerhet, är ett växande problem bland tonåringar och unga vuxna. Många unga har kontakt med kyrkan – till exempel konfirmationsläser ungefär var tredje åttondeklassare i Svenska kyrkan. Ungdomar som söker sig till kyrkan är inte förskonade från psykisk ohälsa, och många av dem behöver stöd från sin omgivning för att kunna må bättre.

Varför riktar du dig just till människor som arbetar i kyrkan och inte till vem som helst som arbetar med ungdomar?
– Det var inget självklart val, men ju längre jag kom, desto mer kände jag att jag ville låta kyrkans unika verksamhet och förutsättningar få ordentligt utrymme i boken. En gudstro ”vaccinerar” inte mot sjukdom. Lider du av ett självskadebeteende kan din tro vara en värdefull hjälp, men den kan också leda till många frågeställningar och tvivel.

Du har intervjuat unga människor som har problem med självskadebeteende om deras möte med kyrkan – om du skulle sammanfatta det mycket kort, vad är ditt intryck?
– Många berättar att vuxna i kyrkan är intresserade av att hjälpa ungdomarna och att de tycks ha tid på ett annat sätt än andra vuxna. Flera lyfter fram den kravlösa gemenskapen, möjligheten att få vara med trots att de inte mår bra. Den vanligaste invändningen ungdomarna har är att de märker att vuxna i kyrkan inte vet så mycket om självskadebeteende. Och det intressanta är att de präster och diakoner och ungdomsledare som jag har intervjuat i väldigt stor utsträckning bekräftar ungdomarnas bild.

Vad hoppas du att din bok ska kunna innebära nu när den kommer ut?
– Min förhoppning är att boken ska fylla en del av den kunskapslucka som mina intervjupersoner har berättat om. Allra mest hoppas jag att boken ska kunna hjälpa vuxna i kyrkan att känna sig lite tryggare i sin roll som hjälpare, så att de i sin tur kan ge ett ännu bättre stöd till unga som skadar sig själva. Det skulle göra mig riktigt glad!

Thérèse Eriksson
· beteendevetare
· föreläser för bland annat lärare och vårdpersonal om hur unga drabbas av självskadebeteende
· bor i Mjölby
· har tidigare skrivit Slutstation: Rättspsyk tillsammans med Sofia Åkerman

”Det som skiljer kyrkan från nästan all annan stödjande verksamhet är att den inte är villkorad.
För att du ska få samtala med någon i kyrkan behöver du inte ha någon remiss från vårdcentralen, du behöver inte ha en speciell diagnos eller en särskild problematik. Det är inte heller så att du bara får träffa din samtalskontakt i kyrkan tio gånger, att du måste kunna uppvisa mätbara framsteg i behandlingen eller att du måste betala stora delar av kostnaden för samtalen ur egen ficka. Kyrkan väljer inte heller ut sina konfidenter så att bara de med rätt typ och svårighetsgrad av funderingar är välkomna. Det här är kyrkans största utmaning och samtidigt det som gör kyrkan så unik: alla är välkomna.”  – ur boken

Thérèse Eriksson
Möt mig som jag är – Hur vuxna i kyrkan kan stötta unga som skadar sig själva
ISBN: 9789173873345

För mer information, för recensionsexemplar och för bokning av intervju, kontakta Vilhelm Hanzén, PR- och kommunikationsansvarig:
vilhelm.hanzen@libris.se, 019-20 84 10, 076-503 84 10

Läs ett smakprov ur boken här: http://www.libris.se/mot-mig-som-jag-ar.html